Idag väntar en lugn torsdag i återhämtningens tecken. Utanför skiner solen, frukosten står på bordet och jag tänker sippa länge och väl på kaffet som står framför mig. Återhämtning, något som jag de senaste åren lärt mig är livsnödvändigt. Det låter kanske märkligt, men det är skillnad på att veta något och verkligen praktisera det.
Innan visste jag att återhämtning var viktigt, men nu sitter det i min ryggrad. Min återhämtningstid är helig. Dagarna, eftermiddagarna, kvällarna, stunderna i min kalender som är avsatta till att ta det lugnt. De är en investering som gör att jag håller längre, att jag hinner reflektera över var jag befinner mig och hinner landa i allt jag har upplevt den senaste tiden. Jag märker att Junior också uppskattar återhämtningsdagarna. Han har fullt upp med att processa allt nytt som livet har att visa och behöver dagar då det nästan inte händer någonting.
Det är nu som hans verklighet formas. De rutiner som vi skapat kommer att prägla honom under en lång tid och utgöra hans grund. Jag önskar verkligen att återhämtningsrutinen är något som han värderar och praktiserar långt upp i åren. Ja, i decennier eller förhoppningsvis under hela sin livstid. Det kommer att göra honom till en starkare individ. Det är i lugnet och i tystnaden som vi hittar svaren, om vi är modiga nog att våga stanna upp och lyssna.
Må väl!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar