I hörlurarna flätas Micheal Boltons och Eva Cassidys röster samman i en ljuvlig harmoni i en cover av Stings låt Fields of gold. Det är dags för bloggen att vakna upp ur sin dvala. Den senaste veckan är en vecka som jag tror att många av oss kommer att minnas, med tungt mod. På kort tid har även vår vardag här uppe i norr påverkats tydligt av de oroligheter som finns i världen.
Jag har länge funderat på hur jag ska göra med bloggen. Om den ska få fortleva eller om den ska läggas ner. Ibland har det känts ovidkommande att skriva om tillsynes triviala ting när så många tunga saker sker i världen, men en röst inom mig har ihärdigt hävdat annorlunda.
Den har gång på gång förkunnat att de små sakerna som vi förändrar i vardagen skapar ringar på vattnet som i sin tur sprider sig och formar en bättre framtid. Att vi, i tider av fruktan och kval, mer än någonsin behöver att de goda krafterna visar sig och går samman. Att vi behöver delge varandra det ljusa i vintermörkret och att vi aldrig kan låta rädslan kuva oss. Kuva oss att tro att mörker är allt som finns kvar, kuva oss att ge upp glädjeämnena i vardagen eller få oss att ge upp visionen om en bättre morgondag.
Därför har jag valt att, med hjälp av tangentbordets knappar, fortsätta att förmedla mina tips, trix, recept och reflektioner. Allt med förhoppningen om att inspirera, motivera, skänka glädje och väcka tankar. Som alltid vill jag mer än gärna ta del av dina reflektioner, framsteg, funderingar och tips. Kommentarsfältet är alltid öppet. Var inte rädd för att använda det. Låt oss gemensamt forma morgondagen.
Må väl!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar