Årets första snö

Ur högtalarna strömmar Rocket Man (I think it's going to be a long long time) med Elton John. Det är söndag. Ute faller snön och marken är vit. Årets första snö gjorde entré igår och natten bjöd på sömn, vilket är ett halleluja-moment för en småbarnsförälder. I ärlighetens namn var i natt den andra natten i år som jag fick sova en hel natt. Sömn har blivit en lyxvara, fastän den är så ofantligt livsnödvändig.

Om en vecka är det första advent och julen smyger sig närmare. Här hemma har jag, under morgonen, placerat lyktor med ljus i fönsterkarmarna. I veckan fick vi hem en underbar adventsljusstake i mässing, som jag köpt på tradera. En "gammal" oönskad pryl som får nytt liv och blir älskad i ett nytt hem. I vårt samhälle, där "slit och släng" är ett dagligt mantra, känns second hand marknaden mer och mer meningsfull.

Förra året fick jag en te-adventskalender av min fina kusin och blev omåttligt förtjust i den. Så pass förtjust att jag bestämde mig för att göra det till en stående tradition, så när årets version släpptes köpte jag genast ett exemplar. Varje dag väntar en ny ekologisk te-sort. Vintermys på hög nivå!

Som den te-tok jag är kunde jag inte heller låta bli att köpa årets glögg från Blossa, starkvinsglögg Earl Grey 2015. Earl Grey råkar vara min favorit te-sort och att glöggen kommer i en vacker flaska, som påminner om en engelsk teservis, gör den inte mindre attraktiv. Huruvida den levererar smakmässigt eller inte får bli en cliff-hanger då den öppnas först nästa söndag.

Nu väntar sedvanlig söndagsprepp och sedan en promenad bland de dalande snöflingorna. 

Må väl!

En kväll i november

I hörlurarna flätas Micheal Boltons och Eva Cassidys röster samman i en ljuvlig harmoni i en cover av Stings låt Fields of gold. Det är dags för bloggen att vakna upp ur sin dvala. Den senaste veckan är en vecka som jag tror att många av oss kommer att minnas, med tungt mod. På kort tid har även vår vardag här uppe i norr påverkats tydligt av de oroligheter som finns i världen. 

Jag har länge funderat på hur jag ska göra med bloggen. Om den ska få fortleva eller om den ska läggas ner. Ibland har det känts ovidkommande att skriva om tillsynes triviala ting när så många tunga saker sker i världen,  men en röst inom mig har ihärdigt hävdat annorlunda. 

Den har gång på gång förkunnat att de små sakerna som vi förändrar i vardagen skapar ringar på vattnet som i sin tur sprider sig och formar en bättre framtid. Att vi, i tider av fruktan och kval, mer än någonsin behöver att de goda krafterna visar sig och går samman. Att vi behöver delge varandra det ljusa i vintermörkret och att vi aldrig kan låta rädslan kuva oss. Kuva oss att tro att mörker är allt som finns kvar, kuva oss att ge upp glädjeämnena i vardagen eller få oss att ge upp visionen om en bättre morgondag. 

Därför har jag valt att, med hjälp av tangentbordets knappar, fortsätta att förmedla mina tips, trix, recept och reflektioner. Allt med förhoppningen om att inspirera, motivera, skänka glädje och väcka tankar.  Som alltid vill jag mer än gärna ta del av dina reflektioner, framsteg, funderingar och tips. Kommentarsfältet är alltid öppet. Var inte rädd för att använda det. Låt oss gemensamt forma morgondagen.

Må väl!