Nyår

Idag, för precis ett år sedan, tog mitt liv en magisk vändning. För ett år sedan idag stod jag där med stickan i min hand och tårar i mina ögon. Den vita stickan som stirrade tillbaka på mig med två streck. Ett streck för mig och ett streck för det lilla underverket som redan då börjat gro i min mage. Underverket som idag jollrar, charmar och fyller mitt liv med glädje. För ett år sedan idag uppenbarade han sig som ett extra streck på en vit pinne och från den stunden visste jag att mitt liv aldrig mer skulle bli det samma. Det skulle bli så mycket bättre.

Vi vet aldrig när de avgörande stunderna i vårt liv väljer att ta form. Vi vet inte hur många vi får eller hur länge de varar. Vi vet bara att livet är flyktigt. Att var dag bär på nya gömmor av glädje och sorg. Att vänner vi har en dag kan bli bekanta och att främlingar vi möter en dag kan bli familj. Inget är givet. Inget är statiskt. Allting är föränderligt.

Så ta en stund innan klockan slår tolv, stanna upp och andas in det ögonblick som livet bjuder på just då. Låt tiden stå still och njut av alla de gåvor som livet har gett dig i år. Stora som små. Och vila tryggt i det faktum att inget mörker är evigt och att ljuset alltid hittar hem igen. Strålar solen på din väg så njut av dess strålar. Ladda upp med positiv energi. Njut av bekantskaper, oavsett om de bara är för en kväll eller om de kan tänkas vara en livstid. Se dina medmänniskor i ögonen och vet att just nu delar ni en liten stund tillsammans här på jorden.

Gott nytt år mina vänner. Må solen lysa på er väg. Må det nya året bjuda på äventyr som får er själ att dansa och möten som bringar glädje till ert liv.

Må väl!

Inför 2015

Ljusen i fönstret är tända. Utanför vilar vintermorgonens mörker med ett löfte om att inom några timmar skingra sig för ljuset. Ur högtalarna spelas Grow old with me av Tom Odell. Julhelgen lämnar plats åt förberedelserna inför det nya året och det firande som det innebär. Historien om år 2014 fick ett fint avslut när Sveriges ledare under gårdagen förkunnade att det inte blir något nyval den 22 mars nästa år. Osämja ersätts av ansvarstagande.

Hold back the river av James Bay fortsätter när Odells toner tystnar. Vi lever i förändringens tid. Jag kan inte annat än känna att vi går mot nya tider, bättre tider. Tider som vi kan forma med våra händer, stora som små. Forma med våra ord. Med våra tankar, med våra gärningar och val. 

Under min ringa livstid har jag haft förmånen att delta i och arbeta med ett antal förändringsarbeten, personliga som organisatoriska. Det finns inget roligare än att ta klivet från det gamla till det nya. Att tacka för alla lärdomar, alla erfarenheter, alla möten och våndor. Det är ju de som har lett oss dit vi är idag. Men en resa som planlöst fortsätter är farlig. Viloplatser finns utmärkta på kartan av en anledning. De finns där för att vi ska stanna upp, reflektera, utvärdera och identifiera vart vi är på väg. Är det dit vi vill? Vilka spår lämnar vi efter oss? Vad vill vi uppnå? Vad är det egentligen som förgyller vår resa?

Jag tror att många av oss låter dagarna innan nyår fungera som en sådan viloplats. En plattform där vi bygger upp förväntningarna inför det nya året, men också minns det gamla. Kanske med ett rus av lycka. Kanske med sorg i bröstet. Oftast med ett spektrum av känslor, tankar och minnesvärda stunder. Min önskan är att du tar dig tiden, även om du bara ägnar det 5 minuter, att våga stanna upp. Våga känna och reflektera. Våga bygga upp förväntningar inför det nya. Våga ta ansvar för det som hänt och det som du önskar ska ske. 

Det är när vi tänker själva som vi står som starkast. Det är då magin kan ske. Det är när vi ifrågasätter givna ramar och målar utanför linjerna som livet lyser som klarast. Jag talat inte om anarki. Inte om sabotage. Jag talar om ansvarstagande utveckling. När vi stannar upp, bestämmer färdriktning och styrs av vår inre kompass istället för ditplacerade vägskyltar. För vem är någon annan att tala om vart jag ska gå? Och var vill jag somna den dagen då jag inte längre kommer att vakna upp? 

Må väl!

I en värld av teknologi och information behöver vi aldrig vara ensamma

Idag är en typisk vinterdag och den stora kulan på min mage har sjunkit ihop då dess inneboende har flyttat ut. Gravidillamåendet har ersatts av en underbar jollrande bebis. Tiden rusar snabbt förbi. Det finns så mycket nytt att uppleva, både för honom och för oss som för första gången ska vandra på denna jord som föräldrar. Jag har aldrig varit modigare, mer sårbar eller mer dödlig. En dag lämnar jag den här platsen och då blir den hans. En plats som han ska få upptäcka med sina små och en dag lämna över till dem. Bara tanken får mig att känna mig som Atlas, titanen som oftast avbildas hållandes ett jordklot (även om han enligt mytologin håller upp himlen.) Vilket ansvar!

Famlandes i ett virrvarr av motstridig information kring den ekologiska maten, julstök och bristfällig sömn kan jag inte släppa tanken på att den gröna resa som jag har börjar är till för att delas. Vi är ju så många som har börjat gå framåt. Så många som funderar på att ta det där första steget. Det finns så många krafter som vill hålla oss kvar och så många drömmar som får oss att vilja sträva framåt. För många blir bojan av ansvar, tidsbristens kedja och otillräcklighetens kval en plattform som är svår att bryta sig loss från på egen hand. I en värld av teknologi och information behöver vi aldrig vara ensamma, även om de ofta isolerar oss mer än nödvändigt. Men vi väljer vägen. Valet är alltid vårt!

Och misstolka mig inte, en grön livsstil handlar inte bara om att köpa ekologiskt eller odla eget. Det handlar om jämlikhet, respekt för varandra samt inre och yttre välmående. En grön livsstil handlar inte om regression utan om att utvecklas mot något bättre. Om att ta tillvara på varandras styrkor istället för att kritisera varandras svagheter eller vara rädda för varandras olikheter. Utan ett mångfald i naturen hade biosystemet aldrig fungerat och utan ett mångfald bland oss människor hade vår utveckling stagnerat.

Så när junior tillåter kommer jag att skriva. Ha tålamod med mig om det dröjer. Gläds med mig när det flyter på framåt. Och jag vill ta del av din resa. Tipsa mig gärna! Kommentera. Briljera med dina framsteg. Jantelagen har inget fäste här. Låt oss gemensamt arbeta oss genom eventuella motgångar. Bakom motgångar väntar utveckling.

Må väl!